Motmobbing.se Blog

september 9, 2009

Av: Fnitterling

Filed under: mobbing — motmobbing @ 1:15 e m

Till att börja, jag kan inte påstå att jag blivit mobbad. Egentligen hade jag varit ett utmärkt offer under högstadietiden. En lång, tystlåten hästtjej med inga som helst ambitioner att tillhöra varken det ena eller det andra gänget. Kanske var det detta som gjorde att jag inte blev mobbad? Jag var inte intressant, eftersom jag inte brydde mig om att tillhöra. Jag är den jag är och jag kan aldrig tillåta någon annan att tala om mig för att det inte duger. Jag må ha varit tystlåten men stackars den som retade upp mig. De små försök som gjordes att reta mig bleknade ganska snabbt då det visade sig att jag inte var det lätta byte mobbarna trodde. Men jag förstår rädslan som skapas av mobbing, känslan av att inte duga. Som beteendevetare inser jag hur stor effekt vi människor har på varandra, både i positiv och negativ bemärkelse.

Mobbing är ett lågt beteende. Ett sätt tillhörande djuren. Ett sätt att urskilja den svagaste ur flocken för att själv få tillhöra. Sist jag såg efter hade jag varken svans, päls eller ett hårt flockliv ute på savannen. Så varför skulla jag bete mig som ett djur? Varför skulle jag söka bekräftelse för min egen existens genom att flytta ner någon annan längre ner på rangstegen?

Jag är egensinnig. Går min egen väg. Jag är inte en del av flocken, jag trampar upp mina egna stigar. Jag har alltid omgett mig med vänner som av andra setts som annorlunda och avvikande på olika vis. Som om det skulle vara något negativt att vara avvikande. När en människa får vara sig själv, är hon/han som mest intressant. Hur trevligt är det att umgås med kloner? Spelar det någon roll vilka kläder man har på sig? Vilken frisyr man har? Inte för mig. För min del kan en person vara från yttre rymden utan att det bekommer mig. Så länge personen respekterar mig och den jag är.

Jag har två uppmaningar till er läsare. En till alla, en till de som mobbas eller har blivit mobbade.

1. Till alla: vi ser alla någon gång mobbing eller bråk. Var inte rädda för att gå emellan! Det kan kännas skrämmande att lägga sig i, jag vet eftersom jag gått emellan ett antal gånger. Men hur skrämmande det än känns för stunden, kommer er förmåga att påverka situationen göra gott i själ och hjärta. Ni kan stolta gå ifrån situationen med insikten att ni i alla fall försökte. Tillsammans kan vi göra skillnad och utrota den pest som mobbing är. Ingen har rätt att nedvärdera andra eller bete sig illa för att rädda sin egen bakdel.

2. Till mobbade och fd. mobbade: Ni är starka. Mycket starkare än ni tror. Ni kan mycket mer än ni inser. Ni duger precis som ni är. Vi är många som uppskattar mångfald. Gör inte avkall på er person för att försöka passa in. Det kommer en dag då allt lättar och då ni är glada att ni behöll er individualitet. Hitta vänner i andra sammahang än just den där ni känner er mobbade. En vän som lyssnar kan göra underverk! Och framförallt, försök få hjälp. Ni ska inte behöva gå igenom detta helvete. Ingen förtjänar det. Vi är många som är beredda att lyssna och gör allt vi kan om ni ber om hjälp.

—————————-
Så nåt? Så enkelt det är att skriva när man känner sig engagerad!

/Jenny

Annonser

2 kommentarer »

  1. Mycket bra skrivet!!! Till detta kan ju också tilläggas att många av dom som mobbar har konstigt nog själva någon gång varit mobbade/utanför! Man skulle sååå gärna vilja & kunna göra en insats!!!!

    Kram Sanna

    Kommentar av Susanna Reimerstam — september 9, 2009 @ 3:37 e m | Svara

  2. Jag håller med ovanstående skribent fullständigt. Jag blev själv mobbad 11 år i skolan och det trycker verkligen ner en. Men har man inte upplevt det så vet man inte hur det är. Men jag har faktiskt blivit en starkare människa inombords. Jag tror i förlängningen man gör svagheter till styrkor. Det som var dåligt då gör man till nåt bra idag. Det är inte så för alla men för det stora flertalet. Sen att det är Jenny Sanderling som skriver detta begriper jag inte, en snyggare, vackrare tjej finns inte. Hon har inte nåt att skämmas för! En sån som hon skulle leva lyckligt i hela sitt liv. Jag var faktiskt lite småkär i henne i högstadiet men blygslen tog överhanden så det blev inget. Men det är inte det som är det viktiga utan att det finns eldsjälar som uppmärksammar det här med mobbning. Och faktiskt kanske kan göra nåt åt det. Det handlar om att sprida information, propagera att det är inte är accceptabelt att mobba någon. Ingen ska behöva utsättas för sån förnedring. Tro mig att vi kommer alltid ha detta problem, och att få bukt med det blir svårt. Men om fler engagerade som jenny finns kan man faktiskt göra en liten skillnad.
    Tack för ordet Glenn.

    Kommentar av Glenn Nordblad — september 12, 2009 @ 4:40 e m | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: