Från B5 *my*

Allting började när ett par flyttade till samma gata som mig, dom bodde mittemot mig. Dom blev kompisar med gatans idioter och såklart gick dom på mig, jag var inte stor men mullig. Min granne då, han kunde umgås med mig när varken hans syster var där eller ngn annan, när dom andra kom i närheten fryste dom ut mig, blev ner puttad i myrstack. Sen började jag förskolan och det var väl rätt så lungt, fick många vänner och alla vi började i samma klass sen på en skolan. Där blev jag mobbad för att jag skrev konstigt, efter ett tag kom det fram att min mamma sydde kläderna till mig så då började dom tracka på mig ännu mer och sa att jag var konstig,udda,fet,ful och äcklig. Det blev värre ju äldra vi blev, nertryckt i sand och lera flera gånger, dom snodde mina saker och förstörde kläderna för mig. Sen började jag högstadiet, alltså 7:an. Tänkte den dagen att idag ska det bli ändring, idag kanske det slutas. Dom första veckorna var lugna sen när folk började få syn på mig så börjades igen. Min så kallade ”bästa kompis” då gick emot mig dom som mobba mig på den andra skolan. Folk som gick i 9:an kasta saker på mig, putta in mig i skåp och skrek efter mig. Dom förstörde min cykel och höll på. Till slut orkade jag inte med det och hamna i en period då jag svalt mig själv, i samma period fann jag rakbladet och började med det. Sen i slutet av 8:an så träffa jag äntligen en kompis som ställde upp för mig, började supa och sånt. Men än idag får jag läsa saker som folk skriver om mig. Varje gång jag loggar in på bdb eller Lunar har man en kommentar om hur ful man är osvosv. Efter alla år med mobbning i en och samma stad så tog jag mitt pick och pack och flyttade 22 mil från min familj. Jag tycker inte någon ska behöva utsättas för så hemska saker, ingen människa är värd det.